Konfirmander minns mördade broder Roger

En veckas vistelse i klostret Taizé är något annat än vad de 24 konfirmanderna från Umeå tidigare varit med om.
Veckan innan klostrets grundare, Broder Roger, blev mördad var de där. Flera av dem fick hans välsignelse.
- Han var ändå ganska stor, och nu när han dött får man starkare känslor för vem han var, säger
Johannes Vikström.

denna artikel

är från Västerbottens kuriren

Det har gått några veckor sedan ungdomarna kom hem igen från sin resa till östra Frankrike.
Vi träffas i Mariakyrkan där konfirmationen ägde rum redan i mitten av juni. Inför den träffades konfirmanderna och deras ledare regelbundet, men till läsningen hörde även en vecka i Taizé. Något som avgjorde saken för Jimmi Ununger.
- Det var resan till Frankrike som gjorde att jag konfirmerades, säger han.
De andra är mer osäkra, men helt klart lockade klosterlivet tillsammans med flera tusen andra ungdomar från hela världen.

Värd att respektera
En vecka efter hemkomsten kom det obegripliga beskedet att Broder Roger, Taizés grundare, hade mördats under kvällsbönen. Han som hade varit med på två av dagens tre böner varje dag och alltid ledde kvällsbönen.
- Jag trodde inte på det först. Vilken tur att man inte var där, säger Elin Grönberg.
- Han som inte har gjort nått ont förlorade sitt liv så där. Obegripligt, tycker Nicole Zarrabi.
Flera av ungdomarna fick Broder Rogers välsignelse.
- Han sträckte bara ut handen och så fick man gå, men Broder Roger gömde många judar under kriget, och det är värt att respektera, säger Jimmi.
- Till mig sa han nått, men jag hörde inte vad, säger Johannes Vikström.
Innan gruppen åkte i väg till Taizé hade de fått veta att där skulle vara mycket folk, enkel mat, och att de skulle gå i kyrkan tre gånger om dagen.
Alla besökare följer nämligen den ordning som bröderna lever efter.
Väckning före åtta för att gå till morgonbönen kvart över. Därefter frukost innan bibelgruppen samlades.
- Det var typ skola, förklara Nicole.
Därefter lunch-bön före lunch och viss ledighet före nästan bibelträff.
- Först funderade jag över om det var värt att fara, men när jag väl kom dit var det skitkul, säger Johannes, och de andra håller med.
Erik Lundström fick många nya vänner, inte minst på fotbollsplanen.
- Första dagen spelade jag all ledig tid tills fötterna gick sönder. Jag spelade med folk från Brasilien och Argentina.
Dagarna flöt fort fram, och nästan ingen av de omkring 4 000 besökarna hade klocka, så hålltiderna var lite svåra att följa. Men det gick aldrig att missa när det var dags för bön för då ringde klockorna i kapellet till samling.

Även det tråkiga blev kul
Efter middagen var det kvällsbön och sedan träffades alla på Oyak, utestället, på området.
- Man kunde gå fram och prata med vem som helst och alla pratade med en, berättar Jimmi.
- Efter ett tag visste alla vem jag var, ler Erik.
Precis som alla andra besökare var ungdomarna från Umeå med och hjälpte till med någon mindre syssla. Några hjälpte till att dela ut middagen medan andra diskade eller städade.
- Man var aldrig ledsen, allt var kul. Även det tråkiga, säger Elin.
Annars kan man tänka sig att tre kyrkobesök om dagen kan vara ganska tröttsamt för den som inte är van.
- Jag tycker inte det var så farligt. Men det var roligast att sitta längst fram, där var mest stämning. Längre bak satt folk och pratade, berättar Johannes.
Samlingarna i kapellet började när alla bröder hade kommit in. Sedan fylldes utrymmet med de speciella enkla sångerna som är Taizés kännetecken.
- Sedan mitt i alltihopa var det tyst i tio minuter, säger Elin.
- Ja, tyst i stället för att någon predikade, säger Jimmi.
- Det var värsta härligt om man koncentrerade sig, tycker Johannes.
Jämfört med att besöka en svensk kyrka, tycker alla att stämningen var betydligt högre i Taizé. Men det är klart att om det var fler som kom till kyrkan här så skulle det kanske vara annorlunda.
- Det var mycket roligare i Taizé, och så visste man att det inte är så långt, konstaterar Johannes.
- Man fokuserar mer på sig själv i Taizé, tycker Elin, som en gång gick in i kapellet när det inte hölls någon bön.
- Det var jättehärligt, man höll på att somna.

Många intryck att smälta
Sången, stillheten och alla människor gjorde intryck som det kan vara svårt att sätta ord på efteråt, tror Samuel Marklund, en av ledarna som följde med till Taizé.
Han besökte klostret för sjunde året i sommar, och han hoppas att resan blir en upplevelse som konfirmanderna kan bära med sig livet ut.
- Att träffas många tillsammans ger en enorm styrka. Och så gillar jag att man delar livet med bröderna och får hjälpa till för att det ska fungera. Allt är inte så serverat, säger han.
Ingen ångrar att de följde med till klostret, och alla skulle gärna återvända. Kanske redan nästa år eller när de blivit lite äldre. Broder Rogers död är sorglig, men ingen tror att det kommer att förändra särskilt mycket på Taizé.
- Kanske första tiden, men sedan blir det nog som vanligt, tror Elin.
- Det var brutalt att han som levt med öppenhet och arbetat för fred blev mördad. Men kanske just därför måste vi fortsätta vara öppna och våga mötas, säger Samuel.
KARIN BERNSPÅNG

2005-08-30 / publicerat 2007-10-31 på Me my self and I